Det är svårt att försvara norr när jag är i söder och det är svårt att försvara söder när jag är i norr men det är inte svårt att försvara mina generaliseringar.. jag skyller fullständigt på min okunskap och omöjlighet att lära känna alla medborgare i sverige

Dom trodde jag var lesbisk söderut. Kanske har det att göra med att dom uppfattar mig som mer manlig än andra kvinnor? Är söderländska kvinnor "kvinnligare"? Och hur skulle det kunna beskrivas?
Har folk söderut någon sorts uppfattning att kvinnor som beter sig mer likt "manligt" än "kvinnligt" torde vara, bi eller homo?
Här uppe i norr talas det inte om homosexuella. Det finns knappt någon. Har du tänkt på det? Dom finns ju, självklart.. men officiellt, blir dom ju på hårstrået plockade.. så fort det kommer i ljuset.

Många har flyttat söderut. Många människor. Inte bara homosexuella.
Det är underligt, hur hetero man kan vara utan att uppfattas som det. Fastän män söderut, verkar falla som klena fjällbjörkar för mitt säkra handtag.

(vi säger att det är så, ok?)

Jag är artig..är det tillåtet?
Artig plus ärlig verkar väldigt suspekt. Åtminstone enligt några vänner jag mötte som började försöka genomskåda mig, vid frågan: Anser inte du att det är bättre att ha taggarna utåt vid första mötet? man kan ju inte vara trevlig om man inte vet om personen i fråga faktiskt är trevlig. Varav jag svarade: "Jag tycker man kan va trevlig.."

Vilka genomborrande blickar. Som om jag blev hatad från och med den stunden. I den stund, undrade jag hur det kunde komma sig att norr och söder plötsligt blev ett, i jantelagen? Fastän norrlänningar plötsligt kändes mer genuina.. i jämförelse med dom, sörlänningarna... ?

Frågan tog mig in i funderingar hur detta kan förknippas med hur det är uppe i norr. Jag är ju norrländsk, när jag bevistar södra Sverige och sörlänning när jag bevistar norrland. Så.. Jag insåg en viss grad förvirring. Det var ändå rätt skönt att bara, plant och enkelt inse. Men! Saken hör till.. varför jag känner mig som en sörlänning i norr och norrlänning i söder..Kan du tänka dig att det faktiskt handlar om kulturkrockar? ..kan tänkas handla om kulturkrockar.. är mest troligen, kulturkrockar. Allt jag skriver nu, här..är ju dock blott min egna uppfattning och mina egna tankar.. så allt jag skriver kan lika gärna, inte stämma, likväl som det kan stämma. Till viss del, på vissa sätt och ur någon sorts, synvinkel..(som påminnelse till dig)

I alla fall.
Tillbaka till frågeställningen.

Varför känner jag mig norrländsk när jag är söderut?
Dels, för att jag fick den udda komplimangen av en skånetös att jag var fantastiskt mycket utanför ramarna för normalitet, pga att jag var en söt och gullig tjej som ändock snusade. Hon ansåg detta vara ett sant fenomen..
Nästa orsak, min homosexuelle kompis som undrade om jag var lesbisk och jag försökte få veta varför han undrade detta. Han ansåg helt enkelt att mitt sätt, verkade lesbiskt. Då tänkte jag att jag kanske framstår manhaftig?
Men, tanken slog mig.. vad utmärker "manhaftighet"?.. Är det hur jag klär mig? Hur jag beter mig? Hur och när och var jag väljer att skratta? Humorn i överlag? ..mina gener?!..från min finländska mormor som flydde kriget och började arbeta i 10 års ålder.. blev utan sina föräldrar och som inte grattar utan anser att en graviditet är slarv? ..Är det min gruvarbetare till morfar som aldrig säger något om det inte är något väldigt viktigt, då han även får slå näven i bordet och göra ett statement för politikens välanseende? ..

Är det min farmor som fick flytta hemifrån och börja jobba när hon var 7? Eller.. kan det tänkas vara min farfar som började arbeta i skogarna när han var i samma ålder (7) och som även blev alkoholist i 10 årsålder? ..

Är det samhället? Detta samhälle i norr där kvinnor förr i tiden, varje dag undrade om deras män kommer levande hem från gruvan.. och männen var dag undrat om dom överlever sin dag på arbetet, nere, i, gruvan? ..

Är det den allmänt accepterade chargongen? Eller att hela samhället är helgalkoholiserat? ..Att kvinnliga egenskaper är lika med svagheter.. att svagheter är något helt annat uppe i norr till skillnad från den kvinnliga frigörelsen, söderut.. där kvinnliga egenskaper snarare, uppmuntras?

Hur skulle en skånsk tjej som hon, som förundrades över att jag snusar klara av att förstå skämten nere i gruvan? Skulle hon vantrivas? Eller är det så stor klyfta i förståelsen att det skulle bli någon sorts större förståelse för icke-förståelsen..? Hon kanske i största omedvetenhet hade stortrivts med gubbarna nere under jord?

Hade hon kanske, så till vida, inte förstått att dom inte hade orkat skämta mer?


.. jag vet inte..
Jag tar i hand, rejält. För det är så man tar i hand. Åtminstone har jag lärt mig det. Men söderut, möter jag ofta på kvinnor som inte tar i hand.. dom drar fingrarna förbi den mötande handen och sladdrar med handen samtidigt..som om dom ångrar sig i sista stund att dom över huvud taget skulle möta en annan människas hand.
Det ger mig rysningar.
Och skämten.. hastigheten som hålls på allt som sägs.. den hastigheten.. gör att jag ofta bemöter rabblandet med "Öh..va? Ok?" .. och har därför blivit ansedd vara en aning snobbig. Men jag är inte snobbig.. jag förstår bara sällan vad som sagts..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kan inte bortse från allt, allt som ligger i djupet.. nära havsbotten. Kan inte förändra mig. Kan inte bli en sjöjungfru och söka reda på alla mina skatter. Jag är en fisk som simmar för att överge, skatt efter skatt på vägen genom mitt egna hav....

Jag ÄlSkaRr alla dessa människor har du tänkt på att det är så många olika former, drag, färger, lukter, hår som tuvar sig på olika sätt, kläder som fladdrar i vindar och leenden som spricker upp i ansikten totalt ibland när vinden smeker lite e...

  ..för dom vet sällan vad dom egentligen vill. Mycket ärligare på det viset. Singelkillar låtsas så mycket. Som om dom har någon aning om verkligheten. Och i deras innersta längtan efter att bli min prins som kommer ridandes på en vit häst.. kä...

Berör jag, genom att sträcka ut ett enda litet ord, fast egentligen är dom många. Det är hur många som helst, allt, som rinner ur mig, ungefär som att önska i 150 %, där jag försöker beröra geniknölar, hos en annan människa som sitter där, du sitt...

I bemärkelsen min andra natt jag jobbar... Hur ska man orka när man även körde en förmiddag igår? Jag är seg. Men! Det är bara att köra på. Tjäna pengar så allt kan ordna sig nästa månad. Min första dag, här på min blogg. Intressant. Jag satt och ...