Berör jag, genom att sträcka ut ett enda litet ord, fast egentligen är dom många. Det är hur många som helst, allt, som rinner ur mig, ungefär som att önska i 150 %, där jag försöker beröra geniknölar, hos en annan människa som sitter där, du sitter. På din plats, under din rumpa, den uppvärmda biten som är ditt bevis på att du existerar.

Jag sitter här..och skriver bokstäver.. Undrar varför världen är som den verkar vara.. för att den "är", på ett särskilt sätt eller vis, vågar jag inte ens antyda. Har du tänkt tankar om världen? Likväl som jag? (ih! vilken dum fråga..antar du gjort det, gör det..konstant..) Har du blivit proppad dagarna i ända, kanske nätter också, av alla dessa ljud, alla dessa energier som är igång, motorer, maskiner, allt som lever pga elektricitet. Är du elektrisk? Varför är din underdel du sitter på, varm?

Har du rufsat dig i håret idag? Känt efter hur din kropp egentligen känner sig? Snurrat runt armarna och lyssnat, känt efter om något knakar eller är allt helt ok?

Grundläggande behov.. har du tänkt på hur underligt det känns att sitta och skita ibland? Och den där tanken.. att alla gör det, konstant.
Jag ser framför mig massa olika människor som sitter och trycker ut korvarna.. hör fisar i huvudet.. och undrar vad det är för fel på mig..

Har du någonsin undrat om naturen älskar dig?
vad tror du egentligen, är meningen med det här?

Tror du att drömmar, blott simpla drömmar.. kan få dig att nå hur långt som helst? Och har du undrat om det där med att förkasta allt sånt.. som kan få oss att må bra.. kanske det, rent ut sagt är slöseri med tid? .. Liv? ..

Jag vill bara ut i världen nu och hjälpa. När jag tänker så här. Men jag ska och jobba och hjälpa på mitt sätt.. fast.. jag förstår inte.. kretsloppet ibland. Helst inte när jag försöker få någon sorts synvinkel över hela helhetsbilden.
Och med tanke på att helhetsbilden är må hända omöjlig att se över, som simpel människa.. kommer vi närmre verkligheten, genom fantasi och drömmar.. än om vi försöker tro enbart på sånt som verkar möjligt att bevisa? Men bevisa hur? Och varför ska vi välja vad vi ska tro på, när vi tror på så mycket mer.. och kan tro på så mycket mer än bara det, vi tror vi vet?

hänger du med?

I bemärkelsen min andra natt jag jobbar... Hur ska man orka när man även körde en förmiddag igår? Jag är seg. Men! Det är bara att köra på. Tjäna pengar så allt kan ordna sig nästa månad. Min första dag, här på min blogg. Intressant. Jag satt och käkade min GI-kost och kände mig ovanligt trött, utan någon som peppar och tänkte i min ensamhet; jag saknar att skriva. Då menar jag inte skriva som jag brukar skriva, utan skriva fritt. Som en blogg kan ge möjligheten till. Att skriva precis vad jag vill och känner för. Även om jag har mitt skrivställe på annan plats begränsar den sidan mig pga dess valmöjligheter.

Tänka sig va? ..Ja, man kan bli begränsad, eller snarare begränsa sig själv om man får en massa valmöjligheter uppställda framför näsan. Som om, en automatisk begränsningsfaktor sätter in.

Min kropp är inte nöjd. Jag har enbart tränat två gånger den här veckan, brukar köra på minst 4 dagar av sju. Också jobbar jag ju natt.. min kropp är väldigt irriterad. Men! Det blir bättre nästa vecka. Förresten, en pepp om du vill hålla igång träningen; www.funbeat.se

Skapa din egen träningskalender och kolla in hur andra människor tränar osv.

Vem är jag?

Det kan man fråga sig.. Det gör nog även jag, ibland.

Jag är ganska ung, men inte så där väldigt. Jag är i den åldern då man ska veta hur man ska försörja sig själv, men slitas mellan att känna sig för ung för alla olika sorters ansvar, men samtidigt längta efter, den riktiga stora..kärleken.. det där som kan hända ibland, som verkar magiskt och som dämper ner som ett stort kuvert fyllt av precis allt som har med alla sorters ansvar man någonsin kan komma att ta på sig under ett liv.. (Om du nu gissar rätt ålder på mig, blir jag mäkta imponerad)..(as if you were in my mind! x))  ..<-- Det där var en glad gubbe som blundar när den ler.. fast det blev även en dubbelhaka inom sitationstecknet.. jag kan också få dubbelhaka om jag håller ner hakan.. mot halse.. (mina tankar springer iväg då och då..)

Nej men.. Det är väl som med dom flesta människor man möter, eller som man läser om.. du får helt enkelt lära känna mig, bit för bit, här.. utan någon vidare information.. förutom all information man ändå får av att läsa.. Vilket säkerligen avslöjar en hel del. Varför jag försöker hålla den här bloggen en aning anonym, är för att jag vill sätta skrivandet i prio ett. 1. Una. Yxi. One. Number one. I am. yes. Mitt namn är enligt .. vad det nu heter.. nummer 1. (numerologi!).. ah.. hehe. Jag gillar siffror och tarot kort och spådomar i små kakor och horoskop som är alldeles ute och cyklar.. m.m Det roar mig ibland och ibland tror jag fullständigt på det.. om det vill säga är något positivt som sägs..

Du har inte så mycket info om mig just nu.. men jag har rest, till många länder. Jag har rört  på mig, konstant sen jag föddes. jag har sett många städer, många platser, vandrat mycket i vildmarker och sett vackra landskap av olika slag.. jag har mött otroligt många människor.. jag har några få i livet, jag uppdaterar. Jag har varit gift och jag är skild. Har gått igenom många olika saker i livet som kan vara traumatiska minnen men har gått i terapi, en väldigt kort period, även genom naturens läkande kraft och skrivandet.. mår jag bra för det mesta, dåligt ibland, som alla andra.. ja hela livet är ju rätt fantastiskt. Att tillåta livet vara, oavsett hur ont eller fint det känns, är alltid det bästa..tror jag.. för livet är ju så. Jag har varit nära inpå svåra sjukdomar. Har träffat många människor.. munkar, nunnor, afrikaner, amerikaner, ryssar, svenskar, norskar, finnar, européer, asiater, sydamerikaner, australiensare, metallfans, knarkare, missbrukare av olika slag, psykiskt instabila, psykiskt stabila, raggare, bybor, stadsbor, lugna, visa, harmoniska, sökare, letare, uppfinnare, skapare, musiker, nervösa, vilsna, flytande filosofiska, auktoriserade, professionella, förhöjda, ödmjuka, tjocka, smala, långa, korta.. osv.. osv.. "ASAP" är nog mitt motto..  Jag skyndar livet. Skyndar för jag vet att det finns så otroligt mycket mer att uppleva, erfara..och ta del av, innan man trillar av pinn.

Kanske egentligen är rädd för att dö.. för jag gillar att leva. Men, även om jag nu skyndar konstant, som ovan nämnt.. är det bästa, att ta vara på nuet.. vara, i det som är här och nu. Ibland är det, riktigt smärtsamt.. då är det bra med kreativt skapande och fantasi.. skrivande, eller motion helt enkelt. För saker och ting löser sig oftast.. och även om vi tankemässigt eller emotionellt har så pass ont att vi flyr, tillfälligt, verkligheten,..som så tuff den ibland kan vara, så kan vi aldrig undgå att vara mitt i nuet ändå.. Så oroa dig inte och var inte rädd. Livet är som livet ska vara. Och om frågorna skulle ta slut.. skulle det nog innebära att vi inte längre, andades. Äventyr. Ledordet, för mitt första inlägg. "Äventyr".