Kan inte bortse från allt, allt som ligger i djupet.. nära havsbotten. Kan inte förändra mig. Kan inte bli en sjöjungfru och söka reda på alla mina skatter. Jag är en fisk som simmar för att överge, skatt efter skatt på vägen genom mitt egna hav. Men jag kan behålla varenda en, i mitt inre. Som ett minne av något jag en gång under en kort stund fick se. Kan inte förvandla mig, få ben och kliva upp ur mitt blå för att vandra iväg på en strand med en prins som egentligen inte bryr sig mer än om sina egna ben.. där han redan går, på sin strand.. han som kanske inte har ett hav, utan en öken.. En öken med nedgrävda skatter. Hur ska jag veta? Hur ska jag se? Mina ögon blundar när jag försöker kisa, för att se gränsdragningen mellan himmel och hav skönhet och fulhet.. och jag förundras.. över luftens partiklar. Dom färdas genom allt. Det är Gud. Enligt min tro, är det Gud.

Jag kan inte gå igenom väggen du byggt upp och kallar den mur. Jag kan se den. Och det är det enda du kan be mig om. Att se den. Att känna allt den säger, inom mig. Men med vilka ord vill du egentligen lämna mig? När allt har sitt slut? När vi vet, att längtan inombords varit sen barnsben att känna oss älskade. Att älska utan att bli nedslagen. Att ligga på en äng och se på himmelen. Se alla moln som ser oss mer som det vi tror vi ser. Den magin, i vår längtan. Hur ska vi leva utan att ha respekt för det? Varför undra, varför, när vi innerst inne ser.. att vi anlänt hit av en nästintill omöjlighet för att anlita vetenskapen. Vetskap som säger tro, inget mer.

Du vandrar fina steg, på din Jord. Och egentligen är det här en kärlekens dikt tillägnad allt, ty allt förde mina steg att möta dina ögon. Och jag har mött många ögon genom mitt korta liv, därför vet jag att det finns många ögon fler att möta. Men dina längtade igenom min själ på ett mjukt och vänligt sätt, ett sätt jag inte kan veta ett sätt jag inte längre kan se. Dina ögon, en skatt jag måste överge medan jag försiktigt simmar vidare i mitt djupa vatten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ÄlSkaRr alla dessa människor har du tänkt på att det är så många olika former, drag, färger, lukter, hår som tuvar sig på olika sätt, kläder som fladdrar i vindar och leenden som spricker upp i ansikten totalt ibland när vinden smeker lite e...

  ..för dom vet sällan vad dom egentligen vill. Mycket ärligare på det viset. Singelkillar låtsas så mycket. Som om dom har någon aning om verkligheten. Och i deras innersta längtan efter att bli min prins som kommer ridandes på en vit häst.. kä...

Det är svårt att försvara norr när jag är i söder och det är svårt att försvara söder när jag är i norr men det är inte svårt att försvara mina generaliseringar.. jag skyller fullständigt på min okunskap och omöjlighet att lära känna alla medborga...

Berör jag, genom att sträcka ut ett enda litet ord, fast egentligen är dom många. Det är hur många som helst, allt, som rinner ur mig, ungefär som att önska i 150 %, där jag försöker beröra geniknölar, hos en annan människa som sitter där, du sitt...

I bemärkelsen min andra natt jag jobbar... Hur ska man orka när man även körde en förmiddag igår? Jag är seg. Men! Det är bara att köra på. Tjäna pengar så allt kan ordna sig nästa månad. Min första dag, här på min blogg. Intressant. Jag satt och ...